Charlotte i Zimbabwe

När jag startade min countdown på telefonen så började jag på 72 dagar. Sedan gick en vecka, och jag fick flytta tillbaka den i och med att jag blev tvungen att åka en vecka senare. Hur som, försvann dessa dagar helt galet snabbt.

 

Jag älskar att packa och organisera, väskorna är nästan färdigpackade och allt är under kontroll. Och jag är redan sugen på nästa resa. Så himla typiskt mig. Innan jag ens kommit iväg. Men det är nog till stor del för att spänningen innan är så underbar, man vet inte vad man har framför sig.

 

Nervös är jag inte, även om det kom lite pirr i magen när jag pratade med Camilla på WTC idag. Vi hade vår sista check och jag fick svar på några sista frågor. Det som jag tycker är liite jobbigt är att jag är nästan ensam svensk. Men är väl bara att gå all in direkt med min ringrostiga engelska.